Oktober 2023

Är det Hugin eller Munin som vi har stött på? Under oktober månad flög benen från en korp upp ur kulturlagren. Närmare bestämt i ett utjämningslager söder om hallens vägg. Vår osteolog Sandra Tornberg Fritz bedömer det vara en vuxen individ. Ytterligare ett fragment av korp och en annan kråkfågel har hittats. Vi får se var dateringen hamnar på dessa kraxande järnåldersfåglar.

Vi har nått ner på ytterligare en stenpackningsnivå utlagd mellan kulthus och hallens östra gavel. Det är mindre stenar, fint lagda, som gett uppåkraborna torr mark att gå på. Stora mängder ben samlas in. Det kommer att ta vintermånaderna att tvätta, torka och analysera dem omsorgsfullt.

Några föremål antyder var vi befinner oss i tid. En vacker fibula, så kallad Haraldstedsfibula efter en fyndplats i Danmark, har dykt upp. De brukar dateras till slutet av yngre romersk järnålder och möjligen tidig folkvandringstid, ca 310- 450 e. Kr. Ni kan läsa om andra sådana fibulor funna i Uppåkra i en artikel av Berta Stjernqvist. I Uppåkrastudier 11 gör hon en detaljerad studie i artikeln ”On Fibulae from the Early Iron Age found at Uppåkra”. Ni hittar samtliga Uppåkrastudier på denna portal under ”Publikationer”.

Två andra intressanta fynd är del av en hornkam med dekor och en eldslagningssten tillverkad av ljus kvartsit. Kammarna kan vara tillverkade i Uppåkra. Strax söder om hallen har man vid tidigare grävningar hittat hornavfall från hantverk. Eldslagningsstenar bars horisontellt i bältet och fungerade tillsamman med slagstål utformade som ett handtag med en sylliknande spik. Genom att slå på stenen med stålpinnen slog det gnistor som tände fnöske. Sådana verktyg har hittats i de rika offerfynden från Illerup ådal. Där offrades erövrat gods upprepade gånger under perioden ca 200 e .Kr till 450 e. Kr. Man kan se tydliga sammansättningar av personlig utrustning för enskilda krigare med kammar och eldslagningsutrustning. Om man tillåter fantasin att flöda kanske det är en krigares ägodelar som nu åter ser dagens ljus?