Arkeobotanik

Uppåkra erbjuder mycket bra bevaringsförhållanden av makrofossilt växtmaterial, där framförallt förkolnade sädeskorn och fröer bevaras. Redan under de tidiga utgrävningarna av Vifot på 1930-talet (Vifot 1936) och av Ohlsson på 1960-talet (1968) observerades lagerföljder rika på förkolnade sädeskorn. I en studie av Hakan Hjelmqvist (1955) undersöktes växtavtryck på keramiskt material och analysen gav den första förteckningen av spannmål som hanterats på boplatsen. I samband med utgrävningarna som genomförts på järnålderskomplexet sedan 1990-talet har flera analyser av fossilt växtmaterial utförts från en rad områden på boplatsen. De förhistoriska växtlämningar på centralplatsen är omfattande och speglar vilka spannmål och andra kulturväxter som hanterats på platsen. Bland annat vittnar malt från skalkorn om ölbryggning, matfragment om brödbak och stora kvantiteter av spannmål gestaltningen av sädesförråd. Sammantaget med andra fröfynd, som från olje- och kryddväxter och grönsaker i boplatsmiljön, visar fyndbilden på en diversifierad och specialiserad användning av livsmedel. Växtlämningarna speglar den agrara rikedomen som stod till grund för det ekonomiska och materiella välstånd som förknippas med Uppåkra. Med konsumtionsmönster bevarade på boplatsen, väntas delprojektet ”The Persistent Peers” bidra till en ökad kunskap om platsens hushållsverksamhet som utgjorde en grundpelare för järnålderssamhället. Men också hur den storskaliga konsumtionen och behovet av vegetabiliska råvaror i Uppåkra påverkade den närliggande bygdens produktion av resurser.

Litteratur

• Hjelmqvist, H. 1955. Die älteste Geschichte der Kulturpflanzen in Schweden. Lunds botaniska förening, Lund. Opera Botanica, vol 1:3: 1–186.
• Ingemark, D. och Larsson, M. 2015. Spår av romerska trädgårdsväxter. Forskning & Framsteg (8): 20.
• Larsson, M. 2015. Agrarian plant economy at Uppåkra and the surrounding area. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 40, No. 33.
• Larsson, M. 2013. Cultivation and processing of Linum usitatissimum and Camelina sativa in southern Scandinavia during the Roman Iron Age. Vegetation History and Archaeobotany 22: 509-520.
• Larsson, M. och Ingemark, D. 2015. Roman horticulture beyond the frontier: garden cultivation at Iron Age Uppåkra (Sweden). Journal of Roman Archaeology 28: 393-402.
• Ohlsson, T. 1968. Aktuellt om antikvariskt, Uppåkra. Ale 1968: 2. Lund.
• Regnell, M. 2003. Charcoals from Uppåkra as indicators of leaf fodder. I Larsson, L. och Hårdh, B. (Red.), Centrality – regionality. The social structure of southern Sweden during the Iron Age. (Uppåkrastudier 7) Acta Archaeologica Lundensia Series in 8°, No 40. Stockholm. 105-115.
• Regnell, M. 2001. Gård, åker och äng – den centrala platsens triviala bas. I Larsson, L. (Red.), Uppåkra – Centrum i analys och rapport. (Uppåkrastudier 4) Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8°, No. 28, Lund. 113-122.
• Vifot, B.-M. 1936. Järnåldersboplatsen vid Uppåkra. Meddelanden från Lunds universitets Historiska Museum 1936: 97–141.