Maj 2025
Förra månadens inlägg här på portalen presenterade en samling vävtyngder från Uppåkra. Det var tydliga skillnader mellan romersk järnålders pyramidformade redskap jämfört med de små runda vendeltida och munkformade vikingatida tyngderna. Men innan man kunde väva så behövdes tråd. Sländtrissor är därför intressanta att forska på, eftersom deras storlek och tyngd ger en antydan om trådens tjocklek. Ju finare tråd, desto tunnare tyg. Trissan satt uppträdd på en slända (pinne) som sattes i rotation så att man kunde tvinna ullen till tråd.
Vi är vana att bara öppna garderobsdörren och plocka fram morgondagens plagg. Vi har ett överflöd utan like att välja på, T-shirts, skjortor, byxor, klänningar, kjolar i en mängd olika kvaliteter och råmaterial. Tänk dig att du får ta på dig samma stickiga kjortel varje dag, vecka ut och vecka in. Om man hade möjlighet fanns linne för underkläder, men annars var det ull, ull och även ull som gällde. Variation och urval var minimal. Den begränsade mängd silke som nådde Norden under vikingatiden användes mest som dekorativa kantbitar för att försköna plaggen.
Dessutom måste vi försöka se framför oss hur plaggen förvarades och sköttes. Det var nog en i våra näsor något mustig doft som kom från öppnade kistor. Ändå fanns de där, nya tyger och gamla plagg som syddes om, ändrades, ärvdes. Allt är borta för oss arkeologer, bara småbitar har bestått tidens tand. Borta är också alla broderade gobelänger som prytt väggar i hallen.
Tyger från järnåldern är alltså ovanliga. Däremot har våra kollegor som arbetar just med textilier visat hur redskap som sländtrissor, vävtyngder, brickvävsredskap, nålbindningsredskap och många andra smarta uppfinningar kan antyda hur kläderna sett ut. På Centrum för Textilforskning (Centre for Textile Research) i Köpenhamn har man raffinerade metoder för att analysera äldre perioders textilhantverk. Bland annat vet man att vikten på vikingatida sländtrissor kan variera mellan olika bosättningar.
Professor Eva Andersson har bland annat undersökt utseende och vikt på sländtrissor från Åhus och Löddeköpinge. I Åhus placerar sig merparten av sländtrissorna mellan 10-20 gram, i Löddeköpinge väger de upp till 40 gram. De tyngre sländtrissorna i Löddeköpinge gav tjockare tråd. Det skulle vara mycket spännande att väga alla de otaliga sländtrissor som hittats i Uppåkra för att jämföra vikter och därmed ulltrådarnas tjocklek och styrka. Vi har en viss variation i material, även om de flesta är tillverkade av sandsten. Vi har till och med funnit råmaterial för sandstenssländtrissor i olika stadier av tillverkning (fig. 4). Det finns även sådana som gjorts av lera och horn eller ben (fig. 1, 2 och 3). Vissa är vackert dekorerade, vanligen med koncentriska cirklar (fig. 7 och 8). En särskild västskandinavisk typ som förekommer under vikingatiden hittas även hos oss (fig. 9 och 10). De är av bränd lera och dubbelkoniska med ”midjan” något förskjuten från centrum.
Tänk på hur tyger kom till kommit till när du öppnar din välfyllda garderob nästa gång. I stället för stickig ull eller något mjukare linne kan du välja på tätt sittande syntetiska material, böljande bomullstyger, eller praktiska lättskötta jeans!
Referenser
Andersson, Eva. 1999. Sländspinning i Vikingatid och Nutid. The common thread: textile
production during the late Iron Age - Viking Age. Avhandling vid Lunds Universitet.
Andersson, Eva. 2003. Tools for textile production from Birka and Hedeby. Stockholm: Birka Project [Birkaprojektet], Riksantikvarieämbetet
Länk till Centre for Textile Research: ctr.hum.ku.dk
